Anna Anka
Jeg hade beslutat mig att inte skriva om denna Anna Anka, men jag kan inte låta bli.
Enligt en löpsedel häromdan skulle denna kändis ha sagt: "Jag skall hyra en dvärg åt mina barn för julfirandet".
Jag har svårt att tro att det är sant. Man bör vara skeptisk till om det var detta som Anna sa och önskade.
Men det är väl i och för sig fritt att hyra in vem som helst om man tror att det förhöjer och fördjupar glädjen för ens eget julfirande och man så starkt önskar att den inhyrde skulle tjäna en slant. Men jag misstänker att det ligger en förnedrande människosyn bakom och ett stort ego bakom.
Det smartaste draget är väl att bjuda in honom som kommer alldeles gratis. Gissa vem?!
Sen tror jag mig ha ett smashläge när det gäller uttolkningen av namnet "Anna" - det betyder nämligen nåd eller den nådiga. Den som vill ha en utförligare uttolkning av namnet kan ju slå upp namnet i vilket upslagsverk som helst.
Den som känner sig frestad att sätta ens eget ego främst skulle jag vilja råda: satsa hellre på en nådeinriktad livsstil.
Det rimmar ju bra med denna bloggs tema "Medmänsklighet och filateli" tycker då jag.
Fundera ett slag eller rent av meditera över vad du menar med God Jul. För dig, dina närmaste och för medmänniskorna liter längre bort som saknar de flesta av vår s.k. själklarheter och måsten.
Notera vad jag skrev ganska nyss om glädjen över att gkädja andra.
Jag önskar er alla en god julförberedelse. Jag har hjälpt till lite grann härhemma och också sett glädjen hos den eritreanska flykting som fått uppehållstillstånd och som nu kommer hem till oss, praktiserar sin haltande svenska, städar lite grann och umgås i största allmänhet. Vi gläds tillsammans med henne för att det verkar som om alla papper är klara för att hennes tonårige son skall få förenas med sin mamma.
Imorgon skall jag gå till 1:a adventsgudstjänsten för att tillsammans med många andra lyssna till körång, predikan och själv få sjunga med i psalmerna. Det brukar vara upplyftande.
Jo, jag får nog tolka lite från svenska till tirinya.
Ha`det så gott, önskar
Inge Rönnbäck
Enligt en löpsedel häromdan skulle denna kändis ha sagt: "Jag skall hyra en dvärg åt mina barn för julfirandet".
Jag har svårt att tro att det är sant. Man bör vara skeptisk till om det var detta som Anna sa och önskade.
Men det är väl i och för sig fritt att hyra in vem som helst om man tror att det förhöjer och fördjupar glädjen för ens eget julfirande och man så starkt önskar att den inhyrde skulle tjäna en slant. Men jag misstänker att det ligger en förnedrande människosyn bakom och ett stort ego bakom.
Det smartaste draget är väl att bjuda in honom som kommer alldeles gratis. Gissa vem?!
Sen tror jag mig ha ett smashläge när det gäller uttolkningen av namnet "Anna" - det betyder nämligen nåd eller den nådiga. Den som vill ha en utförligare uttolkning av namnet kan ju slå upp namnet i vilket upslagsverk som helst.
Den som känner sig frestad att sätta ens eget ego främst skulle jag vilja råda: satsa hellre på en nådeinriktad livsstil.
Det rimmar ju bra med denna bloggs tema "Medmänsklighet och filateli" tycker då jag.
Fundera ett slag eller rent av meditera över vad du menar med God Jul. För dig, dina närmaste och för medmänniskorna liter längre bort som saknar de flesta av vår s.k. själklarheter och måsten.
Notera vad jag skrev ganska nyss om glädjen över att gkädja andra.
Jag önskar er alla en god julförberedelse. Jag har hjälpt till lite grann härhemma och också sett glädjen hos den eritreanska flykting som fått uppehållstillstånd och som nu kommer hem till oss, praktiserar sin haltande svenska, städar lite grann och umgås i största allmänhet. Vi gläds tillsammans med henne för att det verkar som om alla papper är klara för att hennes tonårige son skall få förenas med sin mamma.
Imorgon skall jag gå till 1:a adventsgudstjänsten för att tillsammans med många andra lyssna till körång, predikan och själv få sjunga med i psalmerna. Det brukar vara upplyftande.
Jo, jag får nog tolka lite från svenska till tirinya.
Ha`det så gott, önskar
Inge Rönnbäck
Överraskningens glädje
Tack för senast!
Sammanträffanden kan vara både oväntade och glädjande. Ja; det är klart att det kan finna sådana sammnträffanden som man helst hade velat undvikit. Jag har några "smaskiga" sådana av båda varianterna.
Här kommer gårdagens (eller var det förrgårdagens om man nu kan skriva så, vilket jag uppenbarligen kunde) positiva möte.
Plats: strax utanför vår lokala ICA supermarket.
Persongalleriet: undertecknad + en eritrean som jag tidigare träffat. Den första eritreanen hade med sig en nyanländ eritrean, som visade sig vara från vår första by i Eritrea, där vi bodde i fem år. Vi hade ingen telefon, ingen väg, etc., men det gick bra att trivas där.
Den här mannen talade tigrè. Hans och min glädje var översvallande att få utnyttja detta tungomål.
Vi befanns ha gemensamma bekanta.
Det som den byn har gått igenom är värd en bok i sig.
Nyanlända sylsökande är tillfälligt boende i de nu tomma villorna vid vårt havsbad.
En princip som jag ofta praktiserar är att hälsa på och om det går tala med även de helt obekanta.
Låt någon få känna att "jag är sedd - jag finns". I storstäder kanske detta är svårt och man kanske blir tittad på med misstänksamhet, men det kan vi bjuda på.
Filateli för medmänsklighet fungerar också denna vecka, vilket glädjer mig och särskilt dom som som inte har nån röst hos oss.
Jag måste be om ert förbarmande; jag har "korrekturläst" detta inlägg flera gånger, men det kan ändå ha dröjt sig kvar några skrivfel - förlåt.
Nu skall jag ta och "beta av" bloggspacen.
Ha` det gott och låt medmänskligheten blomma!!!
Inge Rönnbäck
Sammanträffanden kan vara både oväntade och glädjande. Ja; det är klart att det kan finna sådana sammnträffanden som man helst hade velat undvikit. Jag har några "smaskiga" sådana av båda varianterna.
Här kommer gårdagens (eller var det förrgårdagens om man nu kan skriva så, vilket jag uppenbarligen kunde) positiva möte.
Plats: strax utanför vår lokala ICA supermarket.
Persongalleriet: undertecknad + en eritrean som jag tidigare träffat. Den första eritreanen hade med sig en nyanländ eritrean, som visade sig vara från vår första by i Eritrea, där vi bodde i fem år. Vi hade ingen telefon, ingen väg, etc., men det gick bra att trivas där.
Den här mannen talade tigrè. Hans och min glädje var översvallande att få utnyttja detta tungomål.
Vi befanns ha gemensamma bekanta.
Det som den byn har gått igenom är värd en bok i sig.
Nyanlända sylsökande är tillfälligt boende i de nu tomma villorna vid vårt havsbad.
En princip som jag ofta praktiserar är att hälsa på och om det går tala med även de helt obekanta.
Låt någon få känna att "jag är sedd - jag finns". I storstäder kanske detta är svårt och man kanske blir tittad på med misstänksamhet, men det kan vi bjuda på.
Filateli för medmänsklighet fungerar också denna vecka, vilket glädjer mig och särskilt dom som som inte har nån röst hos oss.
Jag måste be om ert förbarmande; jag har "korrekturläst" detta inlägg flera gånger, men det kan ändå ha dröjt sig kvar några skrivfel - förlåt.
Nu skall jag ta och "beta av" bloggspacen.
Ha` det gott och låt medmänskligheten blomma!!!
Inge Rönnbäck
Glädjen att glädja andra
Nu inträffar det irriterande att textstorlken "automatiskt" minskar till svårläslighet.
Jag skall söka hjälp med att få denna minimaliserande effekt åtgärdad.
På tal om glädje;
* idag fick jag förmånen att glädje åtminstone en vilsen medvandrare. På förmiddagsens vandring genom vår stillsamma Storgata fick jag se en mörk man som stod utanför en affär och såg rätt vilsen ut.
Jag fick fram och frågade om han kunde engelska, men det var inte mycket med, men jag lyckades nå fram med en fråga om vilket hans hemland var. Och tro mig eller inte: han var och är från vårt gamla hemland Eritrea. Ni skulle ha sett hans förvåning och glädje när han möter någon som kunde prata hans språk tigrinja.
Jag kommer att söka upp honom och hans kompisar där dom bor i stugrona vid Byske havsbad.
* Med posten idag fick jag ett glädjande brev fullt med frimärken från en ganska ung skrivare som undrade om märkena kunde vara till någon nytta och glädje. Du, det kan dom visst! Kul att du uppskattar min blogg - jag skulle gärna vilja läsa din.
Skulle gärna ha mailat eller skrivit ett vanligt brev, men jag kan inte hitta igen din asdress. Var den har tagit vägen är en gåta eftersom du ju skrivit förr och jag tror att adressen fanns med då.
Jag försökte nå fram genom din bloggadress, men inte heller det lyckades jag med.
Snälla du; hör av dig igen så vore jag tacksam.
* Det är tur att ens glädje inte enbart hänger på vädret. Då skulle jag havarit dyster nu, mn dessa två glädjepunkter.
Det blir spännande att se om jag når fram på detta sätt.
Med hjärtliga hälsningar till både glada och ledsan medvandrare
Inge Rönnbäck
Jag skall söka hjälp med att få denna minimaliserande effekt åtgärdad.
På tal om glädje;
* idag fick jag förmånen att glädje åtminstone en vilsen medvandrare. På förmiddagsens vandring genom vår stillsamma Storgata fick jag se en mörk man som stod utanför en affär och såg rätt vilsen ut.
Jag fick fram och frågade om han kunde engelska, men det var inte mycket med, men jag lyckades nå fram med en fråga om vilket hans hemland var. Och tro mig eller inte: han var och är från vårt gamla hemland Eritrea. Ni skulle ha sett hans förvåning och glädje när han möter någon som kunde prata hans språk tigrinja.
Jag kommer att söka upp honom och hans kompisar där dom bor i stugrona vid Byske havsbad.
* Med posten idag fick jag ett glädjande brev fullt med frimärken från en ganska ung skrivare som undrade om märkena kunde vara till någon nytta och glädje. Du, det kan dom visst! Kul att du uppskattar min blogg - jag skulle gärna vilja läsa din.
Skulle gärna ha mailat eller skrivit ett vanligt brev, men jag kan inte hitta igen din asdress. Var den har tagit vägen är en gåta eftersom du ju skrivit förr och jag tror att adressen fanns med då.
Jag försökte nå fram genom din bloggadress, men inte heller det lyckades jag med.
Snälla du; hör av dig igen så vore jag tacksam.
* Det är tur att ens glädje inte enbart hänger på vädret. Då skulle jag havarit dyster nu, mn dessa två glädjepunkter.
Det blir spännande att se om jag når fram på detta sätt.
Med hjärtliga hälsningar till både glada och ledsan medvandrare
Inge Rönnbäck
De vilsna
Kära vänner, bekanta eller obekanta!
Ursäkta att bokstäverna blir så små. Jag hittar inte den funktion där man kan ändra textstorleken.
När jag var ute och promenerade häromdagen mötte jag en man som "livet farit illa med". På avstånd ropade han "Jasså, här kommer Skelleftehamnarn". Och det stämmer för vi båda bodde en gång i tiden i Skelleftehamn. Alldeles vid vid Rönnskärsverken. Men sen slog det mig; det var ju han som konstaterade att vi möttes . Denna vilsna människa såg mig. När jag sen tänkte på det blev jag riktigt glad - det var nån som såg mig.
Hur många o-sedda människor finns det inte även här. Ja, inte jag förståss.
En av hörnstenarna i medmänsklighet måste ju vara att se och ge uttryck för det och att själv bli sedd - det är nån som sett att jag finns och som bryr sig om detr.
Kanske det där blev dålig svenska, men ändå begripligt.
Igår läste jag i tidningen Norra Västerbotten en intervju med två tjejer från Kvarnåsen som jobbar i ett gatubarnsprojekt i Addia Abeba.
Kanske du kan hitta "Save the souls" projektet på Googles. Eller fråga Martin Nilsson på EFS i Uppsala.
Jag var både rörd och imponerad. Vilken idealitetet!!! Dom söker opp dom vilsna iundomarna i Addis Abea. Det namnet betyder "Den nya blomman".. Tjejerna kunde också ge exempel på dom som fått en ny framtid.
Här tycker jag att jag kan koppla in bakgrunden till det frimärks- och vykortsptojekt jag är engagerad i.
Filatelin blir i detta sammanhang fri-märkt för just medmänsklighet.
"Skörden" trillade in också idag. Mer sorteringsjobb och planering för försäljning. Ett problem är att jag ännu inte själv får köra bil. Under de gångna veckorna har jag haft fler "gårdsförsäljningar"; nää, huset har vi kvar så vi finns på samma adress. Välkommen!
Sätter punkt för ikväll med hjärtliga önskningar att den vilsne och bortkomne skall hitta hem.
Vad vore "hem" för dig?
Inge Rönnbäck
Ursäkta att bokstäverna blir så små. Jag hittar inte den funktion där man kan ändra textstorleken.
När jag var ute och promenerade häromdagen mötte jag en man som "livet farit illa med". På avstånd ropade han "Jasså, här kommer Skelleftehamnarn". Och det stämmer för vi båda bodde en gång i tiden i Skelleftehamn. Alldeles vid vid Rönnskärsverken. Men sen slog det mig; det var ju han som konstaterade att vi möttes . Denna vilsna människa såg mig. När jag sen tänkte på det blev jag riktigt glad - det var nån som såg mig.
Hur många o-sedda människor finns det inte även här. Ja, inte jag förståss.
En av hörnstenarna i medmänsklighet måste ju vara att se och ge uttryck för det och att själv bli sedd - det är nån som sett att jag finns och som bryr sig om detr.
Kanske det där blev dålig svenska, men ändå begripligt.
Igår läste jag i tidningen Norra Västerbotten en intervju med två tjejer från Kvarnåsen som jobbar i ett gatubarnsprojekt i Addia Abeba.
Kanske du kan hitta "Save the souls" projektet på Googles. Eller fråga Martin Nilsson på EFS i Uppsala.
Jag var både rörd och imponerad. Vilken idealitetet!!! Dom söker opp dom vilsna iundomarna i Addis Abea. Det namnet betyder "Den nya blomman".. Tjejerna kunde också ge exempel på dom som fått en ny framtid.
Här tycker jag att jag kan koppla in bakgrunden till det frimärks- och vykortsptojekt jag är engagerad i.
Filatelin blir i detta sammanhang fri-märkt för just medmänsklighet.
"Skörden" trillade in också idag. Mer sorteringsjobb och planering för försäljning. Ett problem är att jag ännu inte själv får köra bil. Under de gångna veckorna har jag haft fler "gårdsförsäljningar"; nää, huset har vi kvar så vi finns på samma adress. Välkommen!
Sätter punkt för ikväll med hjärtliga önskningar att den vilsne och bortkomne skall hitta hem.
Vad vore "hem" för dig?
Inge Rönnbäck
Fotbollsfirande i Eritrea
För "oändligt" många år sen när vi bodde i Eritreas huvudstad Asmara var jag med i supporterklubben för laget Amba Soira. Det var en festlig och spännande tid. Jag berättar bara en episod.
Det laget vann ett år alletiopiska högsta serien - Eritrea var då en av Etiopiens provinser.
Efter segern gick jag på klubben för att fira med resten av gänget. En officer i säkerhetstjänsten undrade om han fick bjuda "fader prästen" på en öl (lättöl fanns inte), men jag tackade nej, då bjöd han mig på en vinare, men också till det tackade jag nej. Han försökte också med en whisky Då blev han förgrymmad, drog fram sin tjänstepistol, riktade den mot mig och sa "Visst skall pastorn dricka!" Då smög sig några i gänget up bakom honom och låste hans armar och avväpnade honom och han lugnade sig så småningom.
Jag vill ju ge laget en present. Jag köpta en kartong biblar på Bibelsällskapet och han som var centerforward hjälpte mig att deta ut biblarna.
Jag blev god vän med flera av spelarna och supportrarna i klubben och i den andra stora klubben, Hamzien, också. Åtminstone en som jag kände närmast, dog i befrielsekriget. Ett krig som tog 30 år och kostade ca. 60.000 guerillafighters livet. Men landet blev en egen stat, ett eget land.
Dess historia, och min egen anknytning till Eritrea har jag visat i min egen frimärkssamling.
Den insamling jag nu är emngagerad i är inte för min egen del utan det gäller frimärken och vykort som jag säljer för uppbyggandet och utvecklingen av den by där vi bodde dom första fem åren i Eritrea.
Igårkväll såg jag en dokumentär om Obamas väg till presidentskapet, så i min dröm tog jag honom med för att visa det hus vi levt i. Det var bara en grushög kvar. Jag fick aldrig veta hans reaktion.
Att något så enkelt som en frimärksdonation kan betyda så mycket som detta projekt har gjort och gör är faschinerande. På engelska heter det "So keep up the good work" eller var uthålliga i det goda arbetet.
Jag önskar er alla en god afton och en god morgondag och en god förberedelse för julfirandet med medmänskligheten som en självklar del.
Må ni alla få en god natts sömn och en god början på morgondagen.
Inge Rönnbäck
Det laget vann ett år alletiopiska högsta serien - Eritrea var då en av Etiopiens provinser.
Efter segern gick jag på klubben för att fira med resten av gänget. En officer i säkerhetstjänsten undrade om han fick bjuda "fader prästen" på en öl (lättöl fanns inte), men jag tackade nej, då bjöd han mig på en vinare, men också till det tackade jag nej. Han försökte också med en whisky Då blev han förgrymmad, drog fram sin tjänstepistol, riktade den mot mig och sa "Visst skall pastorn dricka!" Då smög sig några i gänget up bakom honom och låste hans armar och avväpnade honom och han lugnade sig så småningom.
Jag vill ju ge laget en present. Jag köpta en kartong biblar på Bibelsällskapet och han som var centerforward hjälpte mig att deta ut biblarna.
Jag blev god vän med flera av spelarna och supportrarna i klubben och i den andra stora klubben, Hamzien, också. Åtminstone en som jag kände närmast, dog i befrielsekriget. Ett krig som tog 30 år och kostade ca. 60.000 guerillafighters livet. Men landet blev en egen stat, ett eget land.
Dess historia, och min egen anknytning till Eritrea har jag visat i min egen frimärkssamling.
Den insamling jag nu är emngagerad i är inte för min egen del utan det gäller frimärken och vykort som jag säljer för uppbyggandet och utvecklingen av den by där vi bodde dom första fem åren i Eritrea.
Igårkväll såg jag en dokumentär om Obamas väg till presidentskapet, så i min dröm tog jag honom med för att visa det hus vi levt i. Det var bara en grushög kvar. Jag fick aldrig veta hans reaktion.
Att något så enkelt som en frimärksdonation kan betyda så mycket som detta projekt har gjort och gör är faschinerande. På engelska heter det "So keep up the good work" eller var uthålliga i det goda arbetet.
Jag önskar er alla en god afton och en god morgondag och en god förberedelse för julfirandet med medmänskligheten som en självklar del.
Må ni alla få en god natts sömn och en god början på morgondagen.
Inge Rönnbäck
Henke
Henke är en märkbart juste och smart fotbollsspelare, ett föredöme på många sätt.
Synd bara att han tycker sig måste sluta. Den typen av spelare skulle vi behöva många fler av.
Fast å andra sidan tror jag inte att det är fruktbärande att hela tiden hålla på att jäm föra sig med andra. I min ungdom, då man i skolan valde ut fotbollslagen, blev jag alltid val sist.. Jag var helt enkelt för dålig, men det var inte roligt. Jag spelade hellre än bra. Och värst var det när jag tvingades stå i mål; närmast rädd för skotten och dålig greppförmåga.
Den tiden vill jag helst glömma.
Då är det roligare att gå och se när barnbarnen spelar.
En viktig del av medmänskligheten är att kunna glädjas med andra när man ser att dom gör vad dom kan. Att se den oförställda glädjen när man gjort en "grej".
"Gläd er med som som gläder sig" uppmanar oss en österländska författare. Jag håll`med honom.
Det är möjligt att jag någon dag framöver skriver något mer om sportens motmänsklighet dess dess sorger och bedrövelser.
En sak som jag absolut inte vill undanhålla er mina läsare är när jag gick på klubben och skulle fira när vårt lag vann den etiopiska serien. Det är ett festligt minne.
----------------------------------------------------------------------------------------
Inkomsterna från frimärks- och bokförsäljningen har den gångna veckan varit glädjande.
Jag vill nog få in lite mer innan jag skickar en check till de trogna förvaltarna på plats. De enda kostnaderna vi har är den svenska bankens avgifter för överföringen. Det borde man kunna bjuda på, tycker jag.
Vill du har mer upplysningar så skicka in dina frågor.
Vi kan hjälpas åt att ge en något bättre jul till dom som saknar de flesta av våra självklarheter och s.k. "måsten". Bli fri - märkt för medmänsklighet.
Du kan vara med och stryka under förundran "Tänk att det finns dom som bryr sig om oss!!!"
Inge Rönnbäck
P.s. Om jag nån gång blir riktigt frimodig så skall jag avslöja mitt andra förnamn och berätta vad det påminner om. D.s.
medmänsklighetens törn
Godmorron mina medvandrare!
Solen skiner på ett lätt snötäcke, så från den utsikten sett är det frid och fröjd, men rakt i ansiktet på denna idyll vet jag att häromdagen bröt en ung flyktingmamma ihop och blev omhändertagen på psyket i närmaste stad. Hennes två små flickor blev omhändertagna av engagerade medmänniskor. Kvinnan har bott flera år i vårt samhälle i flera år och blivit som en av oss.
När hon nu efter flera år skulle återföras till sitt hemland så orkade hon inte längre utan bröt ihop. Nu väntar hantlangarna bara på ett intyg från psyket att hon är "transportabel" - finns det nåt värre ord???!!! Det är uttryck för en policy och praccis som är omänskliga och dödande.
Och jag tänker på dom poliser skall tvingas vara omänsklighetens hantlamngare. Kan inte komma ifrån tanken på dom som genom tiderna ursäktat sig med "vi lydde bara order". Vår går gränsen mellan medmänsklighet och att lyda sina ordergivare???!!!
Tell me!
När det gäller den filatelistiska delen av denna blogg så ser jag med förväntan fram emot SFK:s klubbmöte imorron.
Generösa och omtänksamma människor har donerat så pass mycket att jag bara hinner sälja och auktionera ut en del. Får lov att göra några resor till angränsande klubbar. Kanske jag kan få någon kompis från min klubb att ställa upp som chaufför. Jag får ju än så länge "inte framgöra motorfordon" som det står i utskrivningsintyget från strokeenheten på lasarettet
Jag har läst igenom detta mail flera gånger för att korrigera skrivfelen, men jag kan inte garantera att jag lyckats fullt ut, men jag har gjort så gott jag kunnat.
Er medvandrare mitt i solen och det mänskliga lidandet
Inge Rönnbäck
Solen skiner på ett lätt snötäcke, så från den utsikten sett är det frid och fröjd, men rakt i ansiktet på denna idyll vet jag att häromdagen bröt en ung flyktingmamma ihop och blev omhändertagen på psyket i närmaste stad. Hennes två små flickor blev omhändertagna av engagerade medmänniskor. Kvinnan har bott flera år i vårt samhälle i flera år och blivit som en av oss.
När hon nu efter flera år skulle återföras till sitt hemland så orkade hon inte längre utan bröt ihop. Nu väntar hantlangarna bara på ett intyg från psyket att hon är "transportabel" - finns det nåt värre ord???!!! Det är uttryck för en policy och praccis som är omänskliga och dödande.
Och jag tänker på dom poliser skall tvingas vara omänsklighetens hantlamngare. Kan inte komma ifrån tanken på dom som genom tiderna ursäktat sig med "vi lydde bara order". Vår går gränsen mellan medmänsklighet och att lyda sina ordergivare???!!!
Tell me!
När det gäller den filatelistiska delen av denna blogg så ser jag med förväntan fram emot SFK:s klubbmöte imorron.
Generösa och omtänksamma människor har donerat så pass mycket att jag bara hinner sälja och auktionera ut en del. Får lov att göra några resor till angränsande klubbar. Kanske jag kan få någon kompis från min klubb att ställa upp som chaufför. Jag får ju än så länge "inte framgöra motorfordon" som det står i utskrivningsintyget från strokeenheten på lasarettet
Jag har läst igenom detta mail flera gånger för att korrigera skrivfelen, men jag kan inte garantera att jag lyckats fullt ut, men jag har gjort så gott jag kunnat.
Er medvandrare mitt i solen och det mänskliga lidandet
Inge Rönnbäck
