Gott Nytt Medmänsklighetens År
Oroande rapporter talar om matbrist i delar av Östafrika; "vårt" område .
Till veckan skall jag matcha ett par banker mot varandra om inte någon av dom kan sköta om överföringen av pengar till Gheleb, Eritrea, utan kostnad.
Med tanke på julborden och nyårsfestligheterna är det svårt att tänka sig matbrist och avsaknad av ndra livsnödvändigheter.
Nu måste jag söka hjälp med sorteringen av det inströmande filatelistiska materialet.
TACK skall ni ha för all fina bidrag.
Jag sätter punkt för denna gång. Adressen till denna blogg är ju: ingeronnback.blogg.se
Inge Rönnbäck
Medmänsklighetens förkämpar
På Juldagen hade jag en jätteförmån att få vara med på en internationell julfest med ca. tio nationaliteter.
Ett internationellt julbord, sång och lek. Och en trivsamhet som jag tror förnöjde alla.
Det var medmänsklighet rakt av och rakt igenom.
Jag hade fått som uppdrag att läsa och kort kommentera Julevangeliet. Hur gör man det när åhörarna är från minst tio olika språkområden? Infödingarna kunde ju svenska, några invandrare kunde engelska, arabiska, ryska, amharinja, m.fl. Men roligt och trivsamt hade vi det.
Tänka bara på förmånen att få uppleva att någon sett att jag finns.
Här har det snöat ovanligt mycket, men vi har fått hjälp av hyggliga grannar och asyslökande som ser det som en oförskämdhet om man blir erbjuden ersättning för lite snöskottning åt goda vänner.
När det gäller det filatelistiska inslaget kan jag "skvallra" att Eritreaprojektet blivit erbjden en större frimärkssamling av en person som skall flytta till en helt annan del av landet.
Jag har inte hunnit jobba så mycket med den filatelistiska delen eftersom vi haft både nationella och internationella gäster. En tjej från Paris hade önskat att få åka skoter och hundsläde. Och det fick hon och hennes svenska pojkvän verkligen pröva på
En del av de afrikanska ayslsökandena tycker det är en aning väl kallt, men hellre det än krig och förföljelse.
Ha`det så gott ni alla "därute" som dom massmediala brukar uttrycka sig.
Och sist men inste minns; välkomna till: ingeronnback.blogg.se
Inge Rönnbäck
God Jul från Gheleb
Jag skriver det något högtidliga "var hälsade" därför att jag trots ivrig forskning inte kunnat komma på vad vårt "hej" betyder. Kan någon skingra mitt mörker på denna punkt så är jag tacksam.
Mitt dröjsmål med att förnya blogginnehållet beror på upptagenhet med att försöka vara en artig gästmottagare -gästerna är många både från när och fjärran.
Mitt liv har varit ovanlig fyllt av medmänskliga kontakter. Oc då menar jag verkligen MEDmänniskor.
Dom värmer mitt hjärta och det värmer mitt hjärta ännu mer när jag märker att de flesta människorna år goda och däri inkluderat generösa. Jag vet så lite om dom till synes elaka och vrånga människornas och deras bakgrund.
Det är ju möjligt ett dom själva mött så lite godhet och omtänksamhet att det skadat dom.
De filatelistiska bidragen har varit ovanligt många och omfattande. Rent av en av dom starkaste insamlingsperioderna på lång tid.
Jag skriver "God Jul från Gheleb" eftersom frimärks- och vykortsbidragen gör det möjligt att fortsätta stödet till uppbyggnads- och utvecklingsarbetet där. För eventuellt nytillkomna läsare vill jag meddela att hjälpen är ytterst kostnadseffektiv (x) ( oj, vad kansliaktigt det lät).
Befolkningen i området och den "verkställande kommitten" instämmer. Rolihgt och tryggt att ha trovärdiga personer att samarbeta med.
(x) de kostnader vi har är bankens avgift för överföringen. Jag skall ta och spela ute ett par banker mot varann och se om någon av dom inte kan tänka sig att stödja projektet genom att göra denna överföring gratis.
För drygt 20 år sedan mötte jag två utmärglade kvinnor i Eritreas norra bergsbygd. Vi kunde föra samtalet på deras språk tigrè. Dom prisade Gud/Allah därför att det fanns människor som brydde sig om dom fast dom inte kände till varandra. Jag kan möjligen ha nämnt detta i något ridigare inlägg eller email.
Ha` en God, Vit och Omtänksam Jul
Inge Rönnbäck
Backgatan 3
930 47 Byske
Fest vare`här
Folk strömmade till så att arrangörerna blev rädda att den hemkokta julgröten inte skulle räcka till, men som någon sa "ett andra brödunder" räddade denna del av festen.
Barngrupperna sjöng, och dramatiserade med stor inlevelse. Ni skulle ha sett föräldrars, med fleras inlevelse. och gripenhet. Kvällens pianist stöttade de olika inslagen med följsam inlevelse.
Detta (11/12) var den andra Julfesten jag hade förmånen att få vara med om.
De rikrigt smås framträdande var nog det som fängslade mest.
När Juldramat med Josef, Maria och Jesusbarnet , änglarna, herdarna och de vise männen var över så följde fler julsånger. Ni skulle ha sett hur åsnan i sin spontanaitet torrsimmade framme på posdiet i församlingshemmet.
När den officiella delen av programmet närmade sig sitt slutt, smög ett par småttinga sig fram till julkrubban och levde sitt egel julspel. Jo; jag säger levde.
Lycka och samhörighet!!!
Häromdagen fick jag en reaktion på ett blogginlägg. Skrivaren rådde mig att dela bloggen två avdelningar.
En avdelning med mina egna funderingar kring livetglädje och sorg, väsentligheter och oväsentligheter, S.k.. måsten och en avdelning med filatelistprojektet för Gheleb i Eritrea.
En kul sak inträffade när Elisabeth och jag var in till den stor staden Skellefteå. Jag gick in på ett kontor för massmediala produkter, kataloger,etc. och hämtat en rejäl laddning vykort och frimärken som man samlat in genom ett uppror i en av sina publikationer. Strax innan hade jag hämtat tre ordentliga kassar med s.k. klipp
på ett aktivitetscentrum. Just efteråt mötte jag en filatelist som undrade om jag fått in något för hans område,
Oja, kunde jag trösta honom med.
Mååååånga hjälps åt. Det gläder mig och det kommer att hjälpa och glädja folket i bergsbyn Gheleb i Eritrea.
Deras Jul och levnadsvillkor kommer att bli gladare och bättre.
TACK skall ni alla ha!!!!!!!!!!!!!
Inge Rönnbäck
Bingo i medmänsklighet
Igår skrev jag att jag med förväntan såg fram emot en juljest i en by några få kilometer härifrån.
Min förväntan infriades/besannades. Ibland har jag svårt att besluta mig för vilket ord jag skall välja. Därför blir det två ord ibland.
Att se barnens förväntantan och att se hur de vuxna gladdes tillsammans med barnen, det var BINGO. Hela kvällen var medmänsklighet i dess fullhet.
Med posten imorse kom det flera intressanta frimärkskuvert. Jag har bara hunnit titta igenom materialet som hastigast. Mycket sorteringsjobb.
Går strax till Posten, som förvaltas av ICA, och hämtar ett paket från en trogen och regelbunden givare.
Strax efter lunch kom det en man som samlar båtmotiv., vykort eller frimärken. Jag hade sparat ihop en del material som han med glädje tog emot. Han lämnade en plastpåse med frimärken, som jag ännu inte hunnit gå igenom.
Vi samtalade om våra olika utlandserfarenheter, han hade varit sjöman runt om i hela världen och Elisabeth och jag har varit missionärer och nödhjälpsarbetare i Eritrea och Sudan. Intressant att få lyssna till andras erfarenheter. Det kan kallas vidgade vyer.
Ha`en skön och avkopplande afton och kväll.
Återigen; vilken förmån att få vara fri-märkt för medmänsklighet.
Inge Rönnbäck
Fixeringar och egenheter
God afton mina vänner!
Vi har alla vår egna specialiteter eller kalla det egenheter eller fixeringar.
Jag är väldigt begiven på namn och deras betydelse. Och då undrar jag över varför föräldrarna gav sina barn just de och de namnen.
Mitt namn Inge har jag inte hittat någon egentlig betydelse av (eller på). Det lär va varit namn på en gud före den kristna eran. På engelska blir det ju närmast zero = nolla. Men jag har ett förnamn till, Bror. Tillsammans blir det då på engelska brother zero - det påminner om en frihetskämpe i Syd- eller Mellanamerika. Han kallades visst Commendante Brother Zero. Nog om dessa tanke-utflykter. Hur som helst så är det bra att få heta något och inte behöva rabbla sina tio siffror vid en presntation.
Ett par exempel: Johannes, Anna m.fl. varianter = den nådiga - se ett tidigare inlägg i min blogg. Gabriel = Guds sändebud. Margareta = pärla.
Jo; Haile Selassie namnet på den gamla kejsaren i Etiopien = Treenighetens kraft
Imorron skall jag medverka vid en julfest för en blandad åldersgrupp. Det skall jag göra utifrån namn som på ett eller annat sätt har anknytning till Julen.
Betlehem = Brödhuset. Ängeln Gabriel (se ovan). Emanuel = Gud med oss.
I denna fest kommer ett ljuståg med en barngrupp att medverka. Det ser jag med förväntan fram emot. En av poängerna med liknande fester är att man får träffa människor som man inte träffar så oftast eljest. Någons ensamhet kan förhoppningsvis bli något mindre. M.a.o. med
mänsklighet.-
Kanske jag skulle skaffa mig ett "artistnamn" ex. "mannen som inte gav sig" när det gäller att samla vykort och frimärken till förmån för dom som saknar dom flesta av våra "självklarheter" och "måsten".
Jag önskar er alla frid och klokhet i alla julförberedelser.
Vi hörs förmodligen före jul.
Charmkonkurens
Kul att träffa några gamla vänner som jag inte träffar så ofta. Vi pratade om lite av varje, mest varje.
Men roligast var nog att se två små knattar som förmodligen utan att veta om det överglänste varandra i charm och behändighet. Den relativ kylan utomhus försvann alldeles.
Strax innan hade jag träffat jag en asylsökande ung kvinna som väntat i fem år på att få uppehållstillstånd.
Hon var just utskriven från psyket och verkade som en helt annan människa; hopkurad och inåtvänd. Om jag är rätt informerad så får hon nu börja en helt ny process med ansökan om uppehållstillstånd för sig och sin två små flickor.
Kafègästerna och den asylsökande familjens situationer är så skärande olika.
De två små döttrarna har varit väl omhändertagna under mammans sjukhusvistelse. Och nu är familjen omhändertagna av en verkligt sann medmänniska.
Till det yttre saknade dom inte mycket, men till den inre människan??!! Huvaligen som vi säger här i norra Norrland.
Frimärksprojektet arbetar för att ge andra medmänniskor litel ängre bort en Jul som kan lysa upp deras tillvaro.
En tillvaro som präglas av kampem för överlevnad.
Visst kan vi hjälpas åt i tjänsten för medmänsklighet. än mer än tidigare.
Barmhärtigheten sitter trångt åt i världen i stort och i vårt närsamhälle.
En medmänniska kan inte nöja sig med att vara åskådare.
Sköt om varandra
önskar
Inge Rönnbäck
