Glädjen att glädja andra
Jag skall söka hjälp med att få denna minimaliserande effekt åtgärdad.
På tal om glädje;
* idag fick jag förmånen att glädje åtminstone en vilsen medvandrare. På förmiddagsens vandring genom vår stillsamma Storgata fick jag se en mörk man som stod utanför en affär och såg rätt vilsen ut.
Jag fick fram och frågade om han kunde engelska, men det var inte mycket med, men jag lyckades nå fram med en fråga om vilket hans hemland var. Och tro mig eller inte: han var och är från vårt gamla hemland Eritrea. Ni skulle ha sett hans förvåning och glädje när han möter någon som kunde prata hans språk tigrinja.
Jag kommer att söka upp honom och hans kompisar där dom bor i stugrona vid Byske havsbad.
* Med posten idag fick jag ett glädjande brev fullt med frimärken från en ganska ung skrivare som undrade om märkena kunde vara till någon nytta och glädje. Du, det kan dom visst! Kul att du uppskattar min blogg - jag skulle gärna vilja läsa din.
Skulle gärna ha mailat eller skrivit ett vanligt brev, men jag kan inte hitta igen din asdress. Var den har tagit vägen är en gåta eftersom du ju skrivit förr och jag tror att adressen fanns med då.
Jag försökte nå fram genom din bloggadress, men inte heller det lyckades jag med.
Snälla du; hör av dig igen så vore jag tacksam.
* Det är tur att ens glädje inte enbart hänger på vädret. Då skulle jag havarit dyster nu, mn dessa två glädjepunkter.
Det blir spännande att se om jag når fram på detta sätt.
Med hjärtliga hälsningar till både glada och ledsan medvandrare
Inge Rönnbäck
Jag tycker att jag känner igen mig lite i det du skriver på andra punkten... ;)
Konstigt att inte bloggadressen stämde, men jag kanske skrev fel på nån bokstav eller så.
Den här adressen ska nog i alla fall stämma :)
Tack för din kommentar.
Nu skall jag gå in på din blogg och läsa den.
Jag tyckte mig ha skrivit rätt adress, men jag kan ha skrivit fel vid förra försöket. Vi har haft lite problem med datorn eller så har den haft besvär med oss. Listan på dom som bidragit till frimärksinsamlingen bara försvann. En granne hjälpte oss att hitta igen den så nu har jag den i alla fall på papper. Nog om det.
Häromdagen hände något osannolikt.
Utan för den lokala ICA affären stod två eritreander. Den ena var från den första byn vi bodde i. Det visade sig att vi hade flera gemensamma bekanta. Mycket intressant samtal.
Nu skall jag gå över och försöka på blogg sidan.
Ha`det så gott Sandra
önskar Inge
