Charmkonkurens
Denna något kyliga novemberafton gick jag till Församlingsgårdens kafè som torsdagar sköts av "Kina".
Kul att träffa några gamla vänner som jag inte träffar så ofta. Vi pratade om lite av varje, mest varje.
Men roligast var nog att se två små knattar som förmodligen utan att veta om det överglänste varandra i charm och behändighet. Den relativ kylan utomhus försvann alldeles.
Strax innan hade jag träffat jag en asylsökande ung kvinna som väntat i fem år på att få uppehållstillstånd.
Hon var just utskriven från psyket och verkade som en helt annan människa; hopkurad och inåtvänd. Om jag är rätt informerad så får hon nu börja en helt ny process med ansökan om uppehållstillstånd för sig och sin två små flickor.
Kafègästerna och den asylsökande familjens situationer är så skärande olika.
De två små döttrarna har varit väl omhändertagna under mammans sjukhusvistelse. Och nu är familjen omhändertagna av en verkligt sann medmänniska.
Till det yttre saknade dom inte mycket, men till den inre människan??!! Huvaligen som vi säger här i norra Norrland.
Frimärksprojektet arbetar för att ge andra medmänniskor litel ängre bort en Jul som kan lysa upp deras tillvaro.
En tillvaro som präglas av kampem för överlevnad.
Visst kan vi hjälpas åt i tjänsten för medmänsklighet. än mer än tidigare.
Barmhärtigheten sitter trångt åt i världen i stort och i vårt närsamhälle.
En medmänniska kan inte nöja sig med att vara åskådare.
Sköt om varandra
önskar
Inge Rönnbäck
Kul att träffa några gamla vänner som jag inte träffar så ofta. Vi pratade om lite av varje, mest varje.
Men roligast var nog att se två små knattar som förmodligen utan att veta om det överglänste varandra i charm och behändighet. Den relativ kylan utomhus försvann alldeles.
Strax innan hade jag träffat jag en asylsökande ung kvinna som väntat i fem år på att få uppehållstillstånd.
Hon var just utskriven från psyket och verkade som en helt annan människa; hopkurad och inåtvänd. Om jag är rätt informerad så får hon nu börja en helt ny process med ansökan om uppehållstillstånd för sig och sin två små flickor.
Kafègästerna och den asylsökande familjens situationer är så skärande olika.
De två små döttrarna har varit väl omhändertagna under mammans sjukhusvistelse. Och nu är familjen omhändertagna av en verkligt sann medmänniska.
Till det yttre saknade dom inte mycket, men till den inre människan??!! Huvaligen som vi säger här i norra Norrland.
Frimärksprojektet arbetar för att ge andra medmänniskor litel ängre bort en Jul som kan lysa upp deras tillvaro.
En tillvaro som präglas av kampem för överlevnad.
Visst kan vi hjälpas åt i tjänsten för medmänsklighet. än mer än tidigare.
Barmhärtigheten sitter trångt åt i världen i stort och i vårt närsamhälle.
En medmänniska kan inte nöja sig med att vara åskådare.
Sköt om varandra
önskar
Inge Rönnbäck
Kommentarer
Trackback
