Kära Vänner!

Jo; jag tror att ni är mina vänner främst därför att jag funnit att vi kämpar för samma sak  MEDMÄNSKLIGHET.
Den senaste veckan har det kommit in frimärksmaterial så till den grad att jag haft svårt att hålla takten med brev och mailkontakter.  Nya kontakter får som regel svar före dom "etablerade" givarna.  Och en annan princip är att jag inte skriver upp vem som skänker mest.  När den goda viljan finns så är det bra ned det.
Imorron skall jag medverka i en s.k. träffpunkt, ett arrangemang av flera organisationer; kyrkliga, Röda Korset, mfl.
Som avslutning på kvällen skall jag dela några funderingar hur jag ser på medmänsklighet, ansvar
och gemenskap.  Jag kommer förmodligen att sitta för att jag inte skall ta några snedsteg (rent fysiskt alltså) p.gr.a. av att stroken inte skall få en chans spela mig något spratt.
Det vore ju inte så kul om lokalpressen fick material för rubriken "Frikyrkapastor raglar mitt i föredrag".

Snälla ni; gläd någon annan alldeles i er närhet.  Låt någon ni möter få veta att hon/han finns  -  "det var någon som sett att jag finns".

Det var allt för denna gång.

Sköt om er
önskar
Inge Rönnbäck

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0