GOD JUL
GOD JUl
Det kanske är för tidigt, men för att inte glömma bort denna önskan så skriver jag i god tid.
God?!
Jo; på allt sätt god.
Att man framför allt hinner med, så att förberedelserna inte blir ett enda flås
Och för all del låta det bli lite mindre av allt så att man hinner med det som denna blogg "surrar" om
nämligen MEDMÄNSKLIGHET.
När vi planerar för julfirandet kan vi väl komma överens om att vår medmänsklighet får slå igenom.
Kanske jag inte berättat om dom två utmärglade kvinnorna jag mötte i Eritreas norra Bergsbygd 1983.
Dom undrade vad jag gjorde där. Och när jag berättade om det hjälparbete jag var engagerad i så prisade dom Allah i alla tonarter. Tänk att vi kan vara med att orsaka tacksamhet. Hur vi då addresserar eller uttrycker den får vara upp till var och en.
Idag har jag skrivit och ringt till flera bidragsgivare (till frimärksprojektet för byn Gheleb). Det samtal som mest tog tag i mig var den 94 - åriga damen som skickat kort och frimärken ett par gånger tidigare.
Det inte bara hördes utan kändes att här är en människa som bryr sig.
Låt oss brys oss om "innan det ärför sent" som en kyrkliga 1:a maj talare uttryckte det.
Ha`det så gott
Er medmänniska
Inge Rönnbäck
Det kanske är för tidigt, men för att inte glömma bort denna önskan så skriver jag i god tid.
God?!
Jo; på allt sätt god.
Att man framför allt hinner med, så att förberedelserna inte blir ett enda flås
Och för all del låta det bli lite mindre av allt så att man hinner med det som denna blogg "surrar" om
nämligen MEDMÄNSKLIGHET.
När vi planerar för julfirandet kan vi väl komma överens om att vår medmänsklighet får slå igenom.
Kanske jag inte berättat om dom två utmärglade kvinnorna jag mötte i Eritreas norra Bergsbygd 1983.
Dom undrade vad jag gjorde där. Och när jag berättade om det hjälparbete jag var engagerad i så prisade dom Allah i alla tonarter. Tänk att vi kan vara med att orsaka tacksamhet. Hur vi då addresserar eller uttrycker den får vara upp till var och en.
Idag har jag skrivit och ringt till flera bidragsgivare (till frimärksprojektet för byn Gheleb). Det samtal som mest tog tag i mig var den 94 - åriga damen som skickat kort och frimärken ett par gånger tidigare.
Det inte bara hördes utan kändes att här är en människa som bryr sig.
Låt oss brys oss om "innan det ärför sent" som en kyrkliga 1:a maj talare uttryckte det.
Ha`det så gott
Er medmänniska
Inge Rönnbäck
Kommentarer
Trackback
