återkomst

Jag och Elisabeth har varit till en ort i södra Västerbotten för att träffa asylsökande och sådana som redan fått  uppehållstillsånd,  Det är huvudskälet till att jag dröjt med att blogga.  Dom vi lättast kan kommenicera med är ju tigre`- och tigrinjatalande.  Det är varje gång lika  uppbyggligtatt se reaktionen"Oj; det finns någon som pratar mitt språk; jag kan göra mig förstådd".
Det är ju en stor skillnad mellan att komma från Röda Havets kust eller från Somalia och möta den svenska vinterna.
För flera år sen kom en nyanländ eritreansk familj och hälsade på oss här i Byske.  Vi pratade med små och stora.  Efter ett par minuter ställde sig deras lilla flicka och titta på mig och  frågade på tigrinja "Är du vit?"  Det var ganska festligt.

Vi har nu en hel engegemang i frågor som rör familjeåterföreningar.  Det ena fallet mer gripande än de andra!!

Läser igenom detta mail dlera gånger men det verkar vara svårt för att komma till ett slut på mina skrivfel
Ha`förbarnande med mig.

Den plats vi besökte i helgen (kommunen har c. 2.500 medborgare) har bland dom flesta bidragsgivarna till frimärks- och vykortsinsamlingen.  Samma gäller ett par orter i Jämtland,  Man har verkligen fattat vad medmänsklighet är.  Ocah förstått att frimärken kan bli till oanad nytta, 

För flera år sen hälsade jag på en familj i Asmara.  Dom levde på svältgränsen  och likafullt ville man bjuda mig och mina resekamrater på mat.  Det hade inneburit att dom behövt hungra, så vi tackade nej till inbjudan.  Vi kände till situationen så vi hade med oss en gåva från några medkännande här i trakten.  Frid var över dom!

TACK för att vi ni vill fortaätta att vara medmänsklighetens praktiska förespråkare.

Får jag vädja om en sak låt julfirandet bli rn medmänsklighetens fest.
Inge Rönnbäck


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0