Frimärken och Vykort för medmänsklighet

I en stad hade ett visst parti kallat till en politisk manifestation eller kallades det för demonstration?
Av partiets medlemmar och sympatisörer kom det 27 personer.  Jag är tämligen säker på att det
finns fler än så som gillar det partiets policy  i den stan.  Men varför så få deltagare i demonstrationen?!
Jag lämnar frågan öppen med undantag för en egen fundering. Man är inte så övertygad som man
i andra sammanhang göjort gällande eller är det så man har slöat till i sin bekvämlighet.

Det skall jag ställa mot vad en ung guerillatjej, som jag mötte för 26 år sen i Port Sudan,  sa.  Hon hade skadats
i ryggen av granatsplitter och kunde bara med stort besvär släpa sig fram med hjälp av kryckor.
Mitt minne sviker mig alltför ofta, men det hon sa har följt mig alltsedan dess: "Jag var beredd att ge mitt liv
för mitt lands frihet, blir jag återställd så skall jag ge det en gång till".
Frågan som jag tror att alla som läser detta inlägg skulle må bra av att ställa sig är : "Vad är min  över-
tygelse värd eller vad får den kosta?"  Jag tänker då inte på pengar utan på engagemang,  tid och bekvämlighet.
Och detta gäller övertygelser på livets alla områden, såvida man inte vill glida genom livet som ett enda stort
jasså.  Eller kanske man lever i den förvillade tron att  "nån annan får göra det",  "Det" som man tycker borde göras.

Dina åsikter om detta är väl värda att ventilera?!  Eller är dom inte det?!

Inge Rönnbäck